Övningsseglingen denna gång (23-24/8) gick jättebra. Vi hade tillgång till en följebåt under helgen varifrån vår Webmakare Robert och hans kompis Filip dokumenterade seglingen och rodden (se filmen här). Tidvis förstärkt av Beppe som fotade för ett kommande reportage om expeditionen i Båtnytt.

Efter ett par korta krysslag för Båtnytt togs seglet ned och en ca två timmars rodd mot vinden tog vid. Främst för att två personer hade hoppat av i allra sista stund men också på grund av testlusta rodde vi med endast fyra roddare. Detta visade sig resultera i en snittfart av 2,1 knop.

Väl framme vid Sandön tömdes båten på kistor och packning varefter vi, liksom förra gången, bar båten upp på land med hjälp av bärremmar.

Vi ordnade vårt läger med tält och eld. Maten förfärdigades och åts under glad konversation.

Under natten tilltog vinden till kulingliknande styrka vilket lovade god fart åt seglingen nästa dag.

Men först skulle vi testa mer landdragstekniker.

Nästa dag yxades vi till en släpmede av ett träd med kölens längd. Stammens undersida höggs plan med yxor varefter en ränna för kölen gjordes på översidan. Ett hål för dragrepet i dess framkant fullbordade denna konstruktion. Båten lyftes på plats i rännan och draget kunde börja. Med hjälp av den (efter behandling av lite barnsjukdomar) kunde vi mycket enkelt och smidigt släpa båten på stig genom skog tvärs över udden (ca 100 m).
Det var en betydande fördel att ha den under kölen. Dels som slitskydd och stötdämpning, dels som bredare anläggningsyta mot marken vilket ju gör att den, så som kölen gärna gör, inte gräver ned sig så mycket när marken inte är av idealisk beskaffenhet.
Tillverkningen av meden tog från stående träd till färdig mede endast ca två timmar, med verktyg av inte helt idealiskt format.
Dragstyrkan bestod av två pers som stod på varsin sida av båten för balansens skull och fem som drog i dragrepet. Detta visade sig mer än väl räcka till. Vid kortare avstånd mellan dragsträckorna kan meden hänga på släp efter båten.

På plats på andra sidan udden lastade vi i båten igen och satte av i den hårda vinden. För två intagna rev i seglet fräste vi fram, tillbaka mot hamnen i Sollenkroka. Våra vänner i följebåten torde där ha fått sitt lystmäte av fina videoklipp. Fin men byig vind förde oss nästan ända hem. Endast den allra sista sträckan tvingades vi ro.

De lyckade testerna med släpmeden har stärkt åtminstone mig i min uppfattning att släpmede är att föredra och vida skonsammare än att dra bara på kölen oavsett om den är försedd med lösköl eller ej.
Jag avser ev. att sätta på järnskoning längs kölen för mycket korta drag och som slitskydd i själva floden. Men släpmede, speciellt med draghjälp av oxar, torde vara överlägset i samband med lite längre drag. Då bl.a. över bergen vid Zuare.

Håkan Altrock

Fler bilder från denna segling finns här >>